Uppgiften löd :berätta kortfattat om din upplevelse och ditt intryck av Tanzaniaresan. Jag känner att detta är en nästintill omöjlig uppgift för jag hade inte kunnat ge en fullständig beskrivning av resan om jag ens hade haft ett helt A4-blad till förfogande. Men jag kan ge er några nyckelord oförutsägbart, liv, sinnen och oförglömligt. Det är dessa ord som jag skulle använda för att beskriva min resa.
Vår på Hekima var något alldeles speciellt, där mötes vi av en värme, nyfikenhet och glädje som jag vågar påstå var något jag aldrig har upplevt tidigare. Att mötas syster Ester, Mr Mambo och alla elever och få chansen att dela med oss av varandras liv var mycket enklare än jag hade kunnat föreställa mig. Deras värme och glädje öppnade upp nya egenskaper hos mig och vi möttes på något sätt på mitten, vi är bortom kultur, land, språk och hud samma människa. Vet man olikheterna och accepterar dem kommer genast så mycket mera likheter visa sig. Människor och möten är det som präglar min Tanzania resa. Mötet med alla dessa öppna, kloka och rent ut sagt vackra människorna är det jag främst kommer komma ihåg.
Alla intervjuer jag hade med olika människor där de ville ha min email, ville visa upp mig för frugan eller bara greppa min hand. Allt detta är unikt för mig och obeskrivligt! En man sa till mig att Tanzania har en långsam utveckling men att de inte är fattiga, för de har varandra! Detta är sant på alla sätt, dock kan jag inte påstå att det inte finns absolut fattigdom i Tanzania, utan den är hög vilket har varit en jobbig men samtidigt nyttig insikt för mig.
Jag tycket att safarin till Serengeti och Ngorongoro var en dröm som gick i uppfyllelse, men trotts detta fanns ändå de tidigare upplevelserna av Bukoba i bakhuvudet och kontrasterna mellan vardagen och turismen var enorma.
Men låt mig nu förklara mina valda ord ovan. Oförutsägbart, var just vad jag kände hela tiden, man kunde aldrig veta hur något skulle vara, vilka människor man skulle möta utan mycket hängde på nyfikenhet, öppenhet och improvisation. I ett läge hamnade jag helt själv i en intervju -som jag fem minuter tidigare inte visste om – med en man som tydligen var vicechef för ett företag som hete Kagera cooperative Union. Då gällde det att improvisera.
Ordet Liv syftar jag nog främst på människorna, alla är olika och alla har sin unika historia. Landet är på något sätt så färgsprakande och levande.
Sinnen: under resan har jag fått uppleva mycket nytt men det som jag speciellt har märkt är hur alla mina sinnen upplever nya saker och hur de ständigt får ny information att ta till sig. Lukter, ljud och känsel är svårt att beskriva, men både under mitt fältarbete i Bukoba och under safarin har detta hela tiden präglat mitt intryck av Tanzania.
Oförglömlig, syftar på att jag aldrig kommer glömma det jag upplevt. Visst glömmer man saker, man glömmer hotellnamnen, man glömmer lukterna men jag tror att det ändå någonstans kommer att finnas kvar och enkelt väckas till liv om jag hör namnen eller känner lukterna igen. Det finns något nytt i mig som ingen kan ta ifrån mig! Jag säger det som syster Ester sa, det är inte good bye Africa utan det är bara ett välkomnande och början på en kär vänskap!
Studiebesöket på ICTR är viktigt för att förstå vad som hände och att kunskapen om folkmord – som det i Rwanda – sprids och inte glöms bort så att vi tillsammans kan kämpa för att tidigt se tecken och stoppa de som utlöser mord och lidande för så många människor. Den kunskap fick vi idag gav förståelse för hur och varför vi skapar denna typ av händelser och behandling.
FRIDA
