S:t Petri skolas Tanzaniablogg

Transnationellt

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:53:56 +0000

Under de två veckorna har vi haft en uppgift att se vilka transnatinella företag som finns i Tanzania. Vi har hittat följande:
Toyota, Mercedes, Vodacom, Scania, Coca Cola, Pepsi, LandRover, Bosch, Goodyear, Mitsubichi, Suzuki, Philips…

…men ej Mac Donalds…

Toppkänsla

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:49:54 +0000

Snart 20 000 besökare på vår blogg och i morgon blir det Kilimanjaro.
Toppen…!

Jonnas sammanfattning av resan

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:41:18 +0000

Jag kan börja med att säga att nästan inget har varit som jag tänkt mig. Allt har varit bättre. Varje dag har varit fylld med så många nya intryck. Så många nya erfarenheter. Det kommer bli svårt att berätta för alla där hemma vad vi har varit med om. Att ha fått uppleva så pass skilda delar av Tanzania som vi har gjort är helt otroligt. Dels turistdelen, dels den mer vardagliga delen. Båda delar har varit väldigt roliga och givande. Turistdelen med safarin och alla oerhörda naturupplevelser och vardagslivet med den, på vissa ställen, absoluta fattigdomen.

Jordens mest färgstarka människor finns i Tanzania. Det är jag säker på. Sr Esther, Mr Mambo, Mr Modest, Stella, Raphael m.fl. För att inte tala om alla fantastiska barn. Så livliga, glada och öppna. Det är verkligen något jag kommer ta med mig härifrån. Att dessa människor, hur svår deras livssituation än må vara, har sådan livsglädje och visar sådan kärlek till oss främlingar. Tänk om vi i Sverige kunde vara lite mer som tanzanierna på det planet…

Alla studiebesök vi gjort har varit mycket givande för mitt arbete. Hekima hade verkligen lagt upp ett fenomenalt program åt oss. Jag har fått möjlighet att intervjua både bankmän och myndigheter, men även vanliga människor. Vanliga människor som antingen själva har tagit mikrolån, eller berättat om bekanta som gjort det. Kunde inte bli bättre.

Avslutningsvis så skulle jag vilja tacka alla som möjliggjort denna resa. Lärare, sponsorer, föräldrar. Det är så knäppt att just jag blev utvald. Kan fortfarande inte riktigt förstå det. Tack.
JONNA

Fridas sammanfattning av resan

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:04:58 +0000

Uppgiften löd :berätta kortfattat om din upplevelse och ditt intryck av Tanzaniaresan. Jag känner att detta är en nästintill omöjlig uppgift för jag hade inte kunnat ge en fullständig beskrivning av resan om jag ens hade haft ett helt A4-blad till förfogande. Men jag kan ge er några nyckelord oförutsägbart, liv, sinnen och oförglömligt. Det är dessa ord som jag skulle använda för att beskriva min resa.
Vår på Hekima var något alldeles speciellt, där mötes vi av en värme, nyfikenhet och glädje som jag vågar påstå var något jag aldrig har upplevt tidigare. Att mötas syster Ester, Mr Mambo och alla elever och få chansen att dela med oss av varandras liv var mycket enklare än jag hade kunnat föreställa mig. Deras värme och glädje öppnade upp nya egenskaper hos mig och vi möttes på något sätt på mitten, vi är bortom kultur, land, språk och hud samma människa. Vet man olikheterna och accepterar dem kommer genast så mycket mera likheter visa sig. Människor och möten är det som präglar min Tanzania resa. Mötet med alla dessa öppna, kloka och rent ut sagt vackra människorna är det jag främst kommer komma ihåg.
Alla intervjuer jag hade med olika människor där de ville ha min email, ville visa upp mig för frugan eller bara greppa min hand. Allt detta är unikt för mig och obeskrivligt! En man sa till mig att Tanzania har en långsam utveckling men att de inte är fattiga, för de har varandra! Detta är sant på alla sätt, dock kan jag inte påstå att det inte finns absolut fattigdom i Tanzania, utan den är hög vilket har varit en jobbig men samtidigt nyttig insikt för mig.
Jag tycket att safarin till Serengeti och Ngorongoro var en dröm som gick i uppfyllelse, men trotts detta fanns ändå de tidigare upplevelserna av Bukoba i bakhuvudet och kontrasterna mellan vardagen och turismen var enorma.
Men låt mig nu förklara mina valda ord ovan. Oförutsägbart, var just vad jag kände hela tiden, man kunde aldrig veta hur något skulle vara, vilka människor man skulle möta utan mycket hängde på nyfikenhet, öppenhet och improvisation. I ett läge hamnade jag helt själv i en intervju -som jag fem minuter tidigare inte visste om – med en man som tydligen var vicechef för ett företag som hete Kagera cooperative Union. Då gällde det att improvisera.
Ordet Liv syftar jag nog främst på människorna, alla är olika och alla har sin unika historia. Landet är på något sätt så färgsprakande och levande.
Sinnen: under resan har jag fått uppleva mycket nytt men det som jag speciellt har märkt är hur alla mina sinnen upplever nya saker och hur de ständigt får ny information att ta till sig. Lukter, ljud och känsel är svårt att beskriva, men både under mitt fältarbete i Bukoba och under safarin har detta hela tiden präglat mitt intryck av Tanzania.
Oförglömlig, syftar på att jag aldrig kommer glömma det jag upplevt. Visst glömmer man saker, man glömmer hotellnamnen, man glömmer lukterna men jag tror att det ändå någonstans kommer att finnas kvar och enkelt väckas till liv om jag hör namnen eller känner lukterna igen. Det finns något nytt i mig som ingen kan ta ifrån mig! Jag säger det som syster Ester sa, det är inte good bye Africa utan det är bara ett välkomnande och början på en kär vänskap!

Studiebesöket på ICTR är viktigt för att förstå vad som hände och att kunskapen om folkmord – som det i Rwanda – sprids och inte glöms bort så att vi tillsammans kan kämpa för att tidigt se tecken och stoppa de som utlöser mord och lidande för så många människor. Den kunskap fick vi idag gav förståelse för hur och varför vi skapar denna typ av händelser och behandling.
FRIDA

Andrianos sammanfattning av resan

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:03:48 +0000

Jag har blandade känslor inför resan hem. Å ena sidan har jag haft svårt att anpassa mig till Tanzanias klimat och längtat hem till Sverige. Å andra sidan kommer jag att sakna solen och vännerna vi har fått från Hekima. Totalt sett har det varit två hektiska veckor med många nya intryck som fått hjärnan att gå på högvarv, det kanske förklarar varför man fått en sådan god sömn.
Nu när resan snart är över känns det lite stressigt att behöva komma tillbaka till skolan. Jag ska ta igen två veckors arbete samtidigt som min uppsats ska vara inlämnad tidigare än resten av gruppen eftersom jag inte gör detta arbete som en del av mitt projektarbete. Jag vet dock att de upplevelser jag får med mig hem till Sverige är ovärderliga och hela resan från Uganda till Tanzania har varit en lång utbildning vars ramar sträcker sig utanför skolan. Fördelen är att arbetet nästan är klart, dock på bekostnad av att ha missat vissa delar av resan. Resultatdelen behöver några finjusteringar sen kan jag börja på mina slutsatser, vilket är väldigt skönt!
Jag är redo att säga hejdå till Tanzanias sol och hej till Sveriges snö!m

Andriano Södergren

Hannes sammanfattning av resan

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 17:02:40 +0000

Hur kan man på ett rimligt och rättvist sätt sammanfatta det vi har varit med om här i Tanzania? Jag vet inte var jag ska börja!
Förväntningarna inför resan var otroligt höga, och det var med riktigt mycket nervositet och spänning jag satte mig på planet i Köpenhamn. Aldrig hade jag trott att trots all förberedelse från våra handledare, trots allt prat med de som åkte förra året, trots åtskilliga besök i diverse affärer för att inhandla allt som vi skulle komma att behöva – trots allt detta, skulle det finnas saker som överraskade totalt, oväntade känslor som kom från ingenstans, och jag skulle komma på minst tio grejor som jag glömt hemma. Men kanske är det så det ska vara, när man är ute och reser så här?
De första dagarna på Hekima var fullmatade med intryck och nya upplevelser, och framförallt, mycket kring våra projekt. Vi träffade lärare, elever och andra personer som hade mycket att säga om våra arbetsområden, och det är väl egentligen först nu, i efterhand, som jag verkligen förstår vad jag faktiskt har varit med om. Det är inte alla som kan skryta med sådana möten!
Några av de starkaste stunderna som gav mig väldigt mycket är hur det kändes i hela kroppen när vi mottogs på Hekima första efter bilfärden från Entebbe i Uganda. Vilken värme! Och vilken fantastisk person denna omtalade syster Esther är!
Nummer två på starkaste-stunderna-listan är diskussionerna vi hade på pojkskolan vi besökte, och hur triggad jag blev av framförallt en av killarna som hade masaj-bakgrund (kortfakta för den som inte är så insatt: denna kultur har ganska strikta värderingar kring kvinnor och vilken plats de har i samhället – de är bottenskiktet, och som pojken i fråga beskrev: ”Får jag sämre än en tjej på ett prov…nej, det är inte okej, inte rimligt.”)
Jag insåg just att denna listan kommer bli hur lång som helst, men jag antar att jag blir tvungen att begränsa mig till tre. Nummer tre blir således känslan av att sitta mitt i en ring (eller ja, snarare en hög, att döma av bilderna som togs utifrån vid tillfället) av tjejer på Hekima, som flockades kring mig när jag tog upp min dator för att visa bilder hemifrån Sverige. Tacka vet jag Macs Photobooth, vilken uppskattades väldigt mycket av flickorna! Vi tog foton och spelade in en film när de sjöng, och jag ryser i hela kroppen när jag tittar på den. Som sagt hade jag velat och kunnat göra listan betydligt mycket längre, men jag antar att ni som läser inte orkar ta er igenom en hel roman, så jag stannar vid dessa tre.
Kontrasten från den ganska primitiva levnadsstandarden i Bukoba till det mera västerländska lyxen på safarin är något som fortfarande inte har släppt taget om mig. Samtidigt som det stundtals kunde vara väldigt svårt att ta in det ovanliga, är jag glad att jag har fått möjligheten att se båda sidorna av ett land som de flesta bara ser den härliga turist-delen av – Tanzania, det exotiska, det varma klimatet med de många sjöarna och den vackra naturen. Jag kan mycket väl tänka mig att komma tillbaka!
Det har varit mycket lättare än vad jag hade förväntat mig att både komma fram till de rätta frågorna att ställa för att få rätt info till mitt projekt och att sedan skriva ner det och applicera tankegångarna i mitt arbete. Jag är helt uppfylld av all information och bara längtar tills jag får en lugn stund hemma för att gå igenom alltihopa och skriva klart arbetet.
Jag var nästan lite tveksam till min egen idé i början, men jag tror att det viktigaste i det läget är att anförtro denna tveksamhet till sin handledare och våga säga det högt. Det har verkligen varit guld värt att ha våra handledare så nära oss, och de ska ha en stor eloge båda två som engagerar sig som de gör i våra projekt!
Summa summarum: det har varit en helt fantastisk tid, med många stormiga känslor, nya upplevelser, total förvåning och SÅ mycket lärande (och det skriver jag faktiskt inte bara för att ”det är det lärare vill höra”, så är det faktiskt!). Jag har fått så många nya insikter om saker och ting, och jag hoppas på att kunna ta med mig så mycket som möjligt av detta hem till min vardag.
Slutet gott, allting gott – imorgon väntar sista anhalten; let’s go Kilimanjaro!
HANNE NORDQVIST

Krigsförbrytartribunalen

s:tpetriotanzania — Fri, 27 Jan 2012 15:45:56 +0000

Nu har alla precis kommit hem efter en em på marknaden i Arusha. Ekon. kretsloppet har smörjts…
Annars har denna fredag präglats av studiebesöket på International Criminal Tribunal for Rwanda (ICTR), som ligger just här i Arusha. Nedan följer elevernas reflekktioner kring besöket på ICTR:

Efter diskussionerna och föreläsningarna fick jag ännu en djupare förståelse för varför historia är så viktigt. Jag kan tycka att detta besök var mer intressant än safari och vulkaner (sorry, Magnus); detta om hur mycket människor kan åstadkomma om de går ihop, och hur viktig roll ett gemensamt ställningstagande mot något, som är fel, spelar.
HANNE

Intressant besök. Jag hade dock väntat mig lite mer bakgrundsfakta och lite mindre råfakta om ICTR. Kanske exempel på strategier och metoder. Ta upp saker som hände under folkmordet som gemene man inte vet. Väldigt kunnig man i slutet, intressant att lyssna på. Häftigt att ha varit inne i en domstolssal.
JONNA

Besöket på ICTR såg jag väldigt mycket fram emot. Dock är jag ingen expert på folkmordet i Rwanda, vilket är synd då besöket hade varit mer givande. Annars tycker jag att det var spännande att stå i domstolen där ministrar har blivit dömda. Synd att det inte fanns mer information om själva folkmordet i Rwanda.
ANDRIANO

Ännu en milstolpe

s:tpetriotanzania — Thu, 26 Jan 2012 19:44:34 +0000

…och så har vi då passerat 18 000 besökare på vår hemsida. 20 000 inom räckhåll?!?

En bild av Arusha

s:tpetriotanzania — Thu, 26 Jan 2012 19:35:59 +0000

25-26 januari

s:tpetriotanzania — Thu, 26 Jan 2012 16:23:08 +0000

2100 meters hög utsikt över Ngorongoro-kratern från Ngorongoro Wildlife Lodge är utan tvekan en av de vackraste platser jag skådat i mitt liv. Denna plats är ett resultat av det vulkanutbrott som för fyra miljoner år sedan sprängde bort en yta på 8300 (!) kvm.
Numera har kratern en mer eller mindre orörd natur där djuren tycks leva i ett paradis isolerat av gröna höga berg. Något som kanske bidrar till att Ngorongoro kratern är väl besökt och omtyckt från så många människor runt om i världen är de fantastiska kontraster i naturen som finns att uppleva.
Här finns torra sandområden där det lätt bildas rökmoln av zebror som rullar runt i sanden och små gnu kalvar som leker. Här finns gröna dunger som är så vackra att äldre elefanter väljer att avsluta sitt jordeliv på dessa platser. Här finns små sjöar som har bildats under regnperioden där flodhästar ligger och fiser.
Tack vare det låga gräset som gör det svårt för bland annat lejon att jaga kan exempelvis zebror, antiloper, noshörningar och elefanter leva relativt ostört sida vid sida. Vi lämnar nu Serengeti och Ngorongoro med oförglömliga upplevelser som det ska bli ett nöje att berätta om till nära och kära.
Vägen från Ngorongoro till Arusha har inte varit lika skakig som flertalet av de vägar vi åkt på tidigare i Tanzania. Det har vi den japanska regeringen att tacka för då de har asfalterat vägen. Något jag har lagt märke till under resan är hur många verksamma asiatiska företag det finns här nere. Det kommer bli intressant att följa denna utveckling i framtiden eftersom även här kommer nya handelsplatser uppstå…
Den första tanken som slog mig när vi kom in i Arusha var att allt inte är lika brandgult som Bukoba. Här finns t.o.m. stoppljus! Det kanske inte är så konstigt eftersom vi är trots allt i Tanzanias tredje största stad. I skrivande stund är övriga gruppen påväg mot Arushas marknad medans jag sitter i hotellet och njuter av solen vid poolen.

Andriano Södergren